Arbeta för Fred / Peace / Paz

Igår hade jag mina andra engelska lektioner. De gick väldigt bra och var roliga. En av de andra lärarna deltog också i klassen med de lite äldre eleverna. Det har blivit lite ändringar igen. Nästa vecka kommer jag att ha tre olika klasser, men två varje dag. Det tillkommer en annan grupp med lite äldre elever och då får jag ta och ändra lite i min planering. Undervisningen är inte som hemma. Barnen sitter i gamla skolbänkar och klassrummen är små så det finns inte mycket utrymme för så många olika aktiviteter, men jag gör mitt bästa för att de dem rolig undervisning där de kan delta så mycket som möjligt. Jag är ju en sträng motståndare till katederundervisning, men som sagt det är lite svårt att arrangera något annat här. Jag har inte heller tillgång till så mycket material, men det är roligt med utmaningar och det är bra att jag är kreativ.

Nästa vecka blir det bland annat en alfabets-sång som jag komponerat ihop själv med hjälp av internet, ett blädderblocksblad och kritor samt en nummer- och färg-sång som jag snappat upp under min karriär, men jag har ändrat lite i den. (bilder längre ner) Jag har inte planerat klart för hela veckan. Jag har planeringstid på morgonen varje dag så jag har tid. Nu är det ju helg också så då har jag mycket planeringstid.

Efter jag haft engelska lektionerna gick jag till CASA. Jag hade lite planeringstid och runt 1430 öppnade jag CASA(officiellt öppnar vi på måndag så det var bara lite mjukstart igår). Det kom en pojke och vi målade och pratade sen spelade vi ”mundo” på innergården (som hemma; hoppa hage, men mycket svårare). Det kom fler barn och var med och spelade. Det var jättesvårt speciellt när luften är så tunn och jag var tvungen att hämta andan många gånger. I CASA är jag ”senorita” och ibland ’’senoria Theresa’’ och på engelska lektionerna ”profesora” Här tilltalar barnen inte vuxna vid namn.

Klockan 17 klappade vi ihop dörrarna och jag åkte till mitt hem och sen åkte vi och hämtade Ingrid. Det är så roligt att hon är här. Hon ska vara här lite drygt en vecka. Hon ska upp till en by och lyssna på Quecha som är ett urbefolkningsspråk i Peru. Hon planerar att lära sig det och börja lära ut. Det är väldigt många som flyttar från byarna till städarna och det är ju inte så det ska vara, utan villkoren för de i byarna måste bli bättre. 

Lite annat:

Jag trivs väldigt bra här i Huancayo och klimatet verkar ha god inverkan på mig. Min åksjuka som alltid drabbar mig hemma verkar inte alls bita på mig här. Jag skumpar runt i galentrafik till höger och vänster, men jag känner ingenting. Jag är inte heller yr som jag kan bli hemma. En sak som en ickestorstadsmänniska som jag inte kommer att vänja mig vid är avgaserna. Det är väldigt mycket bilar här och åker man till Pucara vilket kan ta 45 minuter får man hela tiden inandas sin beskärda del av avgaser. Något som skär i mitt miljöhjärta är att man inte sorterar soporna. Det finns på vissa ställen (jag har sett två papperskorgar där det står organiskt på en och plast på den andra). Eva berättade att i Lima har de börjat med kampanjer för att människorna ska sopsortera, men det är väldigt nytt, kanske ett år. Detta är något jag tänker titta mer uti medan jag är här. Jag är inte alls påläst om detta än så jag tänker inte uttala mig för mycket. Det är annars väldigt rent på gatorna och runt vägarna det är många som far runt och städar.

In English:

Yesterday I had my other English classes. They went very well and were fun. It was one of the other teachers who participated in the class with the older students. There have been some changes again. Next week I will have three different classes, but two each day. There will be another group of older students. Teaching here is not like home. The children have the old school-desks and the classrooms are small so there is not much room for many different activities, but I do my best to give them fun teaching, where they can participate as much as possible. I am a strict opponent of traditional desk teaching, but as I said it's a bit hard to arrange something else here. Nor do I have access to so much material, but it is fun with challenges and it is good that I am creative.


Next week I’m going to have an alpha-beet song with the younger kids that I compose myself by using the Internet, a flip chart sheets and crayons, and a number-and color-song that I picked up during my career, but I have done some few changes to it. (Pictures below) I’m not done with the planning for all week but I have time to plan in the morning every day. Now it's weekend so then I have a lot of time to plan.


After my English lessons, I went to CASA. I had a bit time for planning and around 2.30pm, I opened the CASA (officially, we open on Monday so it was just a little soft start yesterday). One boy came and we painted and talked then we played "mundo" in the backyard (at home, hoppa hage, but much harder). There were more children who came to play. It was really hard especially when the air is so thin and I had to catch my breath many times. In the CASA I’m "senorita" and sometimes ‘’senoria Theresa'' and in English lessons "Profesora" Kids here don’t use the first names of adults.


5 pm we closed up CASA and I went to my home and then we went and picked Ingrid. There is so much fun that she’s here. She'll be here little more then a week. She is going up to a village and listen to Quecha which is an indigenous language of Peru. She plans to learn it and start teaching it. There are very many people who move from the villages to the cities, and that's not how it should be, the conditions of those in the villages must be better.



Some other things:



I'm very happy here in Huancayo and the climate seems to have good impact on me. My car-sickness which always is a problem at home does not seem to bite me here. I bump around in crazy traffic, but I don’t feel anything. I'm not dizzy that I could be at home. One thing that a non-city person like me will get use to is the pollution from traffic. There are very many cars here and when you go to Pucara, which can take 45 minutes, you always inhale your fair share of traffic pollution. One thing that cuts into my environment-heart is that you can’t sort the trash. There is in some places (I have seen two bins where it says organic and one plastic). Eva told me that in Lima, they have begun to campaign for people to improve their waste sorting, but it is very new, maybe a year. This is something I will look more into while I'm here. I am not well informed about this so I don’t want to say more about it. Otherwise, it is very clean in the streets and around the roads. There are many who rushes around and clean up the garbage.

Min fina alfabetssång Min inte så fina siffersång