Arbeta för Fred / Peace / Paz

Det här är min sista vecka och jag har gått omkring med gråten i halsen konstant. Veckan har innehållit mycket glädje och skratt, men också många avsked och tårar. På onsdag var det dags att ta avsked från Wawa Wasin. Jag hade bakat chokladbollar och stekt pannkakor och vi hade en väldigt trevlig dag med mycket skratt och bus. När det var dags för mig att bege mig till Pucara kunde jag inte hålla tårarna borta. Det känns så konstigt att jag ska åka och lämna dem.

På onsdag kväll var det dags att ta avsked av Salmone (den franska tjejen).

Torsdag morgon kom en ny volontär; en tjej från Spanien som reser runt i Sydamerika. Hon verkar vara riktigt vettig och härlig. Hon ska troligen vara här i en månad och kommer nog att arbeta på samma Wawa Wasi som mig och arbeta i Pucara. Det känns skönt att veta att det kommer en vettig människa och tar vida stafettpinnen.

MEN jag vill inte lämna mitt arbete här!

Torsdag blev det mycket fika i Casa Pucara, så mycket att jag blev dålig. Min mage har blivit jättekänslig efter min insjukning här om veckan. Men vi hade en väldigt trevlig dag på arbetet. Fredag var min sista dag i Pucara med anledning av att jag var sjuk så orkade jag inte baka utan åkte och handlade en tårta inne i staden. Jag tog den nya volontären med mig och presenterade henne för barnen. Det blev inte så långt stopp med anledning av att jag är sjuk. Det är så tråkigt att min sista dag med barnen i Pucara inte blev någon höjdare för jag orkade inte riktigt. MEN vi har haft många, många, många bra och underbara dagar tillsammans så detta räknas inte. Det känns väldigt jobbigt att lämna alla barn, men nu är det som det är. Jag vet att jag gjort ett bra arbete och jag vet att jag kommer att återvända.

På lördag ska jag ta farväl av flickan i Pucara, känns inte heller kul, men nu är det som det är. Jag hoppas vi får en fin dag tillsammans.

Det har också blivit en ändrig i min hemresa. Jag kommer inte ta tåget härifrån, vilket är synd för jag har hört att det är riktigt vackert och obeskrivligt. MEN jag får ta det när jag återvänder. På söndag eller måndag är det dags att ta farväl av mitt kära Huancayo och jag och Ingrid tar bussen tillsammans. Därefter blir det antingen en eller två nätter i Lima och därefter på tisdagen är det dags att ta farväl av min kära Ingrid och ta mitt plan till Madrid där jag måste sova en natt och sedan nästa dag ta flyget till Stockholm där jag får spendera timmar på Arlanda för att sedan ta flyget till mitt kära Luleå.

This is my last week and I've been walking around with tears in my trout. The week has included a lot of joy and laughter, but also many farewells and tears. On Wednesday it was time to take farewell from Wawa Wasin. I had baked chocolate balls and fried pancakes and we had a very nice day with lots of laughter. When it was time for me to go to Pucara, I could not keep from crying. It feels so strange that I should go and leave them.

On Wednesday evening it was time to say farewell to Salmone (French girl).

Thursday morning came a new volunteer, a girl from Spain who travels around South America. She seems like a very lovely person. She'll probably be here for a month and will probably work the Wawa Wasi like me and work in Pucara. It feels good to know that there will be a good person to take over the work.

BUT I do not want to leave my work here!

Thursday was a lot of cakes at Casa Pucara, so much that I became sick. My stomach has become very sensitive after my illness the other week. But we had a very nice day at work. Friday was my last day of the Pucara on the grounds that I was sick I could not bake, but went and bought a cake in town. I took the new volunteer with me and introduced her to the children. It was not so long stop in Pucara beacuse of me being sick. It's so sad that my last day with the kids in the Pucara was no big shot because I could not really engage for 100%. BUT we have had many, many, many good and wonderful days together so this does not count. It's very hard to leave the children, but I now it's like it is. I know I did a good job and I know I will return.

It has also been a changing in my return. I will not take the train from here, which is a shame because I have heard it is really beautiful and indescribable. BUT I am going to take it when I return. On Sunday or Monday, it's time to say goodbye to my dear Huancayo and Ingrid and I take the bus together. Thereafter, it is either one or two nights in Lima and then on Tuesday it's time to say goodbye to my dear Ingrid and take my plane to Madrid where I have to sleep one night and then the next day fly out to Stockholm where I have to spend hours on the airport and then fly to my dear Lulea.


A pic from the Huaylarsh festival en Pucara

Jag vet att jag inte skrivit, men jag har inte haft tid, nu närmar sig min hemresa med stormsteg och det har varit mycket att stå i. I söndags arbetade jag med flickan i Pucara, hon fick sina nya saker och vi spelade spelen hon fått och umgicks. Vi tränade också siffror och antal. Efter arbetet åkte jag och den franska tjejen till den traditionella söndagsmarknaden. Jag fick med mig många saker därifrån.(Jag kan inte låta bli att handla här, jag är ju verkligen ingen materialist, men jag tänker såhär att det är bra att gynna dem på plats).

I veckan har jag arbetat på som vanligt. Jag har arbetat i Wawa Wasin 830-1330 och därefter åkt till Pucara och arbetat från 14 till 17-1730. I Casa Pucara har det blivit väldigt mycket läxhjälp, pusselbyggande och spelade med de nya spelen förstås. I Wawa Wasin har det blivit mycket lek och hjälp med olika saker. Vi har också haft mycket tid att prata om hur det är i Sverige och hur det är här. Kvinnorna som arbetar i Wawa Wasin frågar mycket och berättar själva väldigt mycket. De som arbetar i Wawa Wasin har ingen utbildning att arbeta med barn, de har eller har haft egna barn och innan de börjar arbeta får de komma en dag och se hur de arbetar i en annan Wawa Wasin och därefter börja arbeta. Jag fick se det en dag för att det kom en kvinna och observerade under en dag och nästa dag skulle hon börja arbeta ensam i en Wawa Wasi.

I veckan har jag varit och handlat ingredienser för att jag ska baka chokladbollar och kladdkaka åt barnen jag ska också göra pannkakor (det blir ingen palt). Jag har också fått en jätte fin halsduk av en av kvinnorna som arbetar i Wawa Wasin. Hon sa att den har hon gjort med mycket kärlek. Hon tycker det är jätte tråkigt att jag ska åka och hon ville att jag skulle ha den så att jag minns dem. (jag sa att jag kommer minnas dem i alla fall) Jag ska även ta deras adress när jag åker så jag kan skicka saker till barnen.

I lördags arbetade jag med flickan i Pucara. Hon fick göra arbetsblad och sen spelade vi spel. Vi gick också till Casa Pucara och målade med vattenfärg. Efter jobbet åkte jag och den franska tjejen in till staden och handlade lite och besökte en park.

I söndags åkte vi med buss till Huancavelica, vilket tog runt 4,5 timme. Vägen dit är väldigt vacker och det är också väldigt vackert i Huancavelica. Vi besökte marknaden och gick runt i staden. Vi tog en taxi med två andra personer hem till Huancayo, vilket tog 2,5 timme.

bilder längre ner

This week has been much work; like as usual. I have worked in the Wawa Wasi and in Casa Pucara. In Casa it has been much help with homework and much jigsaw and playing with the new games. In Wawa Wasi there have been much playing games and help and stimulation. The women who work in the Wawa Wasi have told me a lot about the work and about that those who work in the Wawa Wasi don’t have education to work with children. They got one day of watching another Wawa Wasi and the next day its work.

In Saturday I worked with the girl in Pucara and after work me and the French girl went in to town. In Sunday we went to Huancavelica by bus it took 4,5 hour. We walked around in the city and visit the market. Its very beautiful in Huancavelica and the way there its also very beautiful. We shared a taxi back to Huancayo with to other people.