Los niños
Andra dagen i Raquina gick lika bra som den första om inte bättre förutom att jag var tvungen att vänta på den andra volontären i Casa-Pucara för hon har ingen nyckel, vilket ledde till att jag kom först fram 1415 till Raquina. När jag väl kom fram till Raquina stod alla 23 barn och väntade på mig,(I Raquina är barnen väldigt punktliga till skillnad från Pucara) men mannen som har nyckeln till Kommun huset var inte hemma så vi fick stå ute och vänta ett tag. När vi väl fått upp dörren så målade vi olika djur som lever i havet och klistrade upp dem på ett stort papper. Sen spelade vi bingo ett tag för att sedan gå ut och leka. Jag introducerade under hökens vingar, vilket var en väldigt uppskattad aktivitet. Vi spelade också fotboll och hoppade hopprep. Det var en riktigt härlig dag i Raquina med många leenden och mycket kreativitet. På måndag börjar två nya volontärer från Peru. De ska organisera fotbollsaktiviteter en timme i Pucara och en timme i Raquina varje dag. Det blir mer och mer barn i Raqina för varje dag. Undra om det fortsätter öka nästa vecka?!
Barnen här är så himla härliga och arbetet skiljer inte så mycket från hemma. Det är i sådana fall i material det skiljer, men det ser inte jag som något negativt utan att man blir mer kreativ och miljömedveten av det. Den största skillnaden är fattigdomen. Många av barnen i byarna här har t e x väldigt trasiga och smutsiga kläder och skor, vilket det inte är ofta man ser hemma. Husen är också väldigt ”primitiva” och många är instabila och vägarna är leriga grusvägar.
Solen är väldigt stark här. Många av barnen är väldigt väderbitna, man ser på kinderna hur det har blivit bränt gång på gång. Även fast de flesta barn har hatt så är det långt ifrån alla och barn är barn; ofta åker hatten av.
Vad mer;
Engelskan gick väl sådär; det var inte så mycket till motivation. Jag pratade med barnen om det idag och de höll inte med mig. De tyckte väldigt mycket om engelskan och lektionerna påstod de, men det vet jag inte om jag ska tro på. Med de äldsta barnen var det inte heller så mycket motivation förutom i dialogerna. Det är ju bra i alla fall att jag ser motivation där så jag vet vart jag ska lägga krutet. Dessa lektioner är väldigt bra för mig och jag känner att jag utvecklas i min egen pedagogroll. Jag får hela tiden tänka om och tänka nytt. Jag är och har ju alltid varit min största kritiker och har väl också blivit välsignad med en självinsikt så jag vet ju att det är jag som ska ändra mina sätt. Barn ljuger inte och man märker snabbt om man gör rätt eller fel. Men jag ser detta endast positivt för jag har ju också som sagt blivit välsignad med en stor förmåga att vända hinder till möjligheter.
Los Niños
The second day of the Casa - Raquina went as good as the first if not better except that I had to wait for the other volunteer in Casa-Pucara because she has no key, with the result that I first came up 2.15 to Raquin. Once I arrived at the Casa-Raquina was all the 23 children waiting for me, (In Raquina, the children are very punctual, unlike in Pucara), but the man who holds the key to the municipal building was not home so we had to stand outside and wait for a while. Once we got the door open we painted various animals that live in the sea and pasted them on a large sheet of paper. Then we played bingo for a while and then go out and play. I introduced come under the hawk wings, which was a very popular activity. We also played soccer and jumping rope. It was a really lovely day in Raquina with many smiles and much creativity. On Monday begins two new volunteers from Peru. They will organize football activities for one hour in Pucara and one hour in Raquina every day.
The children here are so amazingly charming and the work did not differ so much from home. It is in such cases the material is different, but I don’t see it as something negative, you only become more creative and environmentally conscious. The main difference is poverty. Many of the children in the villages here have such a very ragged and dirty clothes and shoes, which is not often that one sees at home. The houses are also very "primitive" and many are unstable and the roads are muddy dirt roads.
The sun is very strong here. Many of the children are very weather-beaten; you see on their cheeks how it has been burned time and time again. Although most children have hat, it's far from all, and children are children; the hat often comes of.
What's more;
The English classes didn’t go so well, it was not so much motivation. I talked to the kids about it today and they did not agree with me. They liked English and the lessons they claimed, but I do not know if I should believe them. With the oldest children, it was not so much motivation in addition to the dialogues. It's good in all cases that I see the motivation there so I know where to focus my efforts. These lessons are very good for me and I feel that I developed in my own educator role. I have to think in different ways and think new. I am and have always been my biggest critic and has probably also been blessed with a self-understanding, so I know that it is I who must change my ways. Children do not lie, and you notice quickly if the things you do are right or wrong. But I see this only positive because I am blessed with a great ability to turn obstacles into opportunities.
Här är lite bilder:
(det blev inga bilder på omgivningen för det regnade så mycket när jag gick till Raquina)
vårt hav
konstverk
självporträtt
bingospelarna
